Kärlek är krångliga grejer

Många av er som läste mitt inlägg om Det vackraste kärleksbrevet har undrat hur det gick sen.
Här kommer fortsättningen.

Min 6-årige son lade alltså brevet på Es hylla i skolan som planerat. Jag förvarnade hans lärare och stämde av att detta var ok. De tyckte förståss att detta var urgulligt, men jag bad dem att bevaka skeendet under dagen. E märkte såklart ingenting. När det gått eoner av tid utan att hon hittat brevet bytte sonen strategi och flyttade brevet ner i hennes väska istället. För säkerhets skull. Så att det inte skulle komma bort.
Nästa dag ringde läraren från skolan. Meddelandet hade inte riktigt nått önskad effekt. E var ledsen och grät. Vad hon var ledsen för var svårt att sätta fingret på. Men det kan kanske vara lite omvälvande att få en kärleksgåva och ett brev när man är 7-år.
Sonen märkte inte av att E blev ledsen och vi har än så länge besparat honom detta. Vi väntar lite så får vi se hur det utvecklar sig.

För att försäkra oss om att E inte fastnat i sin ledsamhet kontaktade jag hennes föräldrar under dagen och berättade bakgrunden. Förklarade att vi med facit i hand borde stämt av med dem först, innan brevet lämnades. E var okay, och de hade fått meddelande om detta från skolan under dagen. Föräldrarna trodde att hon bara blev lite generad och visste väl inte hur hon skulle hantera detta. Men avslutade med att både de och E får nog vara beredda på att det kan komma fler uppvaktningar från hugade kavaljerer framöver.


Just nu verkar alltså uppförsbacken vara ganska brant för att sonen skall få en dans med E på skolfesten.
Men det är några veckor kvar, så än finns det tid att charma henne. Håll tummarna!

To be continued...

Note 2 Self: Kärlek är krångliga grejer